yramamman

Och inte var det nå kul.....
Jag som verkligen älskat att baka och brukar längta efter det!

Nu har jag fått nog ett tag....
Det här med glutenfritt är inte kul längre... Blir ju svindyrt varje gång jag misslyckas och dessutom blir jag svingrinig.
Inte värt att hålla på då känns det som.

Ska skriva mer om detta i den andra bloggen när jag får tid och lust. Blir arg bara på att tänka på det som blev igår.

I fredags när jag stannade i Hofors för att handla lite som behövdes till kvällsmaten passade jag på att besöka systembolaget oxå.
Jag köpte 2 ölflaskor som jag inte ens hittade själv så jag fick be om hjälp.
När jag ska betala vill hon i kassan se leg. Så gärna svarar jag och sträcker fram det.
Hon håller i det och tittar länge och väl.. Jag börjar faktiskt fundera över vad hon håller på med.
Så säger hon till slut att jag inte är lik mig. Det ser alltså inte ut som jag på mitt leg som är 3 år gammalt?!
Ok, jag hade glasögon på mig och det hade jag inte på bilden.
Hon påpekade även att jag hade kort hår då och nu långt.
Vad ville hon med det där? Får man inte ändra utseende på 10 år kanske?!

Igår kväll när jag borstade Nellans tänder säger hon:

-Mamma jag tror att du har en bebis i magen..

Jag - Varför tror du det?

Hon - För att du har sån stor mage.

Vad säger man då?

Jag blev lite paff och hoppas att hon inte säger lika till någon annan....
Fnissade lite och så här i efterhand vet jag inte om hon fortfarande tror att det är en bebis i min mage.;-)

Nu är jag lite sen att skriva, har tänkt skriva i flera dagar men det har bara inte blivit av?

6/2 skulle farfar blivit 90 år om han hade levt.
Tyvärr så lämnade han oss långt innan det...
Han var bara 73 när han drabbades av en propp i hjärnan.. Tyvärr klarade han inte upp det.
Det är så mycket som jag känner att jag hade viljat säga till farfar och mycket som jag hade kunnat lära av honom. Han var grym på geografi vad jag kan minnas.
Han stod ofta vid jordgloben och visade och pratade. Tyvärr var det inte mycket jag snappade upp tydligen. Jag är urdålig på geografi...
Farfar hade mycket egna grejer för sig.
Kanske återkommer med en del i ett annat inlägg.
Min farfar var inte som alla andra, han var sig själv och faktiskt helt underbar har jag kommit underfund om.
Jag var bara 14 år när han dog, känns som att det var alldeles för tidigt.
Det var min första begravning och även första gången jag kände av ett dödsfall.
Riktigt jobbigt var det.
Jag hade varit hos min fjording Ior med syrran. Jag tror att jag kände på mig vad jag skulle få höra när jag kom hem den gången...
Ville liksom inte gå hem minns jag. Hann nästan bara innanför dörren så kom mamma och berättade att "farfar somnat in".
Jag minns känslan än idag och sitter nu med tårar i ögonen...
Vill skriva mer men klarar nog inte det...
Jag var iaf duktig på att "skriva av mig" på den tiden.
Skrev en del dikter och en av dem stod i dödsannonsen också.

Nä, nu ska jag ge mig. Det är ju ändå inge kul för er att läsa om det här skulle jag tro.
Men som jag brukar säga så skriver jag ju mest för att ha det som en dagbok själv. De som vill läser.

Vad gör ni med erat orangea kuvert?
Jag brukar inte ens öppna mitt...
Får alltid tillsägelse när jag är på banken om det. Jag borde bry mig lite mer tycker de.
Jag vet ju inte ens om jag lever när det är dags för pension?

Jag höll på skriva att jag har en önskan men det är nog mer sant att jag har en dröm.;-)

Tänk er in i min dröm som för så många andra är verklighet.

Jag skulle vilja komma hem en fredag (tex imorgon);-) Till ett nystädat hem, en glad familj och god middag fint framdukat på bordet!

Hur jag än försöker så får jag aldrig till ett välstädat hem.....
Jag verkar varken ha kunskap, tid eller förutsättningar för att ha det välstädat.
Det jag skulle behöva är som jag alltid tjatar om, ett större boende. Det är det första. Det andra är någon som hjälper mig att strukturera. Sen kommer allt det andra, någon som hjälper mig med vad som ska vara kvar och inte, gör ett städschema åt mig eller så är det en städerska jag skulle behöva? En tvättstuga hade sutit jävligt fint för den delen.

Nä dags att sluta drömma och återgå till verkligheten.....

Idag var både Nelly och jag supertrött.. Sovit dåligt några nätter.
Nelly somnade 21.30 igår och sov oroligt halva natten. När jag väckte henne imorse sa hon, nej mamma väck inte mig!
Vi packade våra ryggsäckar och åkte till dagis och jobb. Nelly skulle till pulkabacken med dagis. Hon hade bestämt att hon skulle ha soppa med sig så den stod jag och fixa sent igår..
Till pulkabacken kom de visst inte men det lät som att de varit till vindskyddet istället.
Den medhavda lunchen hade de ätit i källaren sa Nelly.

Jag är helt sliten av att inte kunna sova.. Käner mig bara trött och grinig på kvällarna.:-(
Fryser så att jag skakar men det kan bero på att vi har 26 grader på jobbet kanske...
Jag klarar nog inte av att vara borta 11 timmar per dag. Känner att jag inte hinner med alls hemma, Nelly stackarn får stå tillbaka en del hon med..
Jag hoppas att det känns bättre om ett tag, måste ju jobba.

Imorgon ska jag nog fråga om jag får sluta lite tidigare. Ska till Emmy på kvällen så det vore bra att hinna träffa Nellan lite innan.

Shit vad Nellan åt ikväll förresten... Hon åt 2 bitar tjockpannkaka, en tunn med grädde och sylt, en halv hårdmacka och banan. Sen säger ungen att hon vill ha mer?!
Sist hon åt så här överdrivet fick hon magsjuka......:-/ 

Jo en grej till!
Jag har tjata länge och nu fick jag min vilja igenom.
Idag fick jag åka en sväng med en tekniker på jobbet!
Ska nog få följa med nån mer gång och hoppas då på att få se lite mer spännande saker.;-)

Igår när jag kom hem fick jag höra att vi skulle ätas tacos på fredag!
Nelly och Tomas hade tydligen bestämt det.;-)
Jag sa till Nelly att jag nog skulle kunna sluta tidigare och att jag hade en överraskning i så fall.
Imorse när jag skjutsade henne till dagis så gav jag henne en en lapp med vad som skulle handlas efter dagis.
Eftersom att jag inte visste vem som skulle hämta tyckte jag att det var smidigast att Nelly fick ha lappen.;-)
Tomas hämtade Nelly tidigare och sa att de skulle åka hem. Nelly sa direkt att det skulle de minsann INTE!
De skulle ju handla!
Tänk vilket minne och ansvar vid 4 års ålder!?

Jag avslöjade överraskningen i morse och det var att hon skulle få hyra film på acken för första gången!
Jag hade även sagt det till Tomas så de åkte dit och hon hade gått raka vägen till filmhyllan!
Där hade hon tagit fram en Barbiefilm som var rosa.;-) Tomas hade visat henne nån mer film men hem kom de med Barie.

Vi åt tacos i soffan medan vi tittade på film. Efter maten fick hon även äta lite godis som hon hade köpt på affären. Tror att hon var rätt nöjd med den här kvällen faktiskt!:-)
Jo, Tomas hade fått banner för han hade stoppat ner popcorn i korgen på affären, det stod ju inte med på listan!
För övrigt hade de inte behövt någon lista för Nelly kom så klart ihåg ad som skulle köpas.

Idag är det 3 år sedan farmor lämnade oss...
Tror att jag kan ha skrivit ett liknande inlägg för ett år sedan, men känner att jag vill skriva igen.
Det har nog inte gått en dag utan att jag tänkt på henne tror jag.
Jag saknar henne så otroligt mycket!
Min snälla, rara, goa farmor.
Det känns ändå som att hon är med mig rätt ofta. Jag får leva på tron om att det är så.
Jag känner att jag inte hann med allt det jag ville innan hon lämnade oss. Hon satt inne på otroliga kunskaper och delade gärna med sig med världens största tålamod!
Hennes köttbullar och fläskfilégryta drömmer jag om att få smaka igen.
Men det lär jag ju aldrig få göra.. Ingen som får till det som hon.

Du kommer alltid att finnas inom mig min älskade saknade farmor!