Varför?
Verkligen konstigt hur det kan pendla så.
Känner att jag har en jobbig vecka framför mig och att heltidsjobb verkar vara nåt jag inte längre klarar av.:-(
Jobbar alltid 10-18 sen ska det stressas hem och ta hand om Nelly och laga mat. Så är det väl för alla säkert.
Men jag känner där att jag vill att hon är vaken ett tag för att hinna träffa henne samtidigt vill jag ha henne i säng för att hinna greja lite... Men det går ju ändå inte att greja när hon lagt sig för då vaknar hon..
Den här veckan har vi dagismöte från 18 och kanske till fram mot 22 en dag och så fyller Pontus en dag.
Usch hur ska man hinna med och vara en bra mamma/sambo?
Ja det är jobbigt när man känner sådär, men jag tror nog att du kommer att komma in dig i det om nån vecka. Det är alltid värst ibörjan. Och från att ha haft noll att göra till heltidsjobb är en stor omställning.
Du får sätta lite mer ansvar på karln din så du orkar med. :-)
Precis så där har jag varit också under en längre tid, går upp och ner. Just nu är jag pigg och glad och hoppas det varar livet ut. Hoppas att det vänder snabbt för dig och jag förstår att det måste vara hemsk omställning att börja jobba. Kramar
Alla andra som jobbar heltid har det väl likadant... Men det känns jobbigast i början - sedan blir det också rutin!
Tänk:
Det är trööökigt å gå hemma å vara arbetslös eller hur? Och då har man all tid i världen - men inga pengar. Och alla andra jobbar så man har ingen att umgås med iallafall...
Sedan när man jobbar är inte heller det bra - då har man pengar å sysselsättning men ingen tid till så mycket mer och man är helt slut när man kommer hem!
Det va ju det jag skrev? Att så är det väl för alla..
Men bara för att det är så för alla så tycker inte jag om situationen...
Ja tänk om man fick pengar för mödan iaf...
Slut är jag inte när jag kommer hem.
Vill verkligen jobba men inte dessa tider...
Vem är du, nån jag känner?
