Funderar ofta över varför jag är en så dålig mamma
Säger en sak och gör en annan...
Till exempel så har jag sagt att Nelly alltid ska somna i sin säng. Men att det är ok att hon kommer över på natten/morgonen.
De senaste typ 2 veckorna har jag givit upp.... Så nu somnar hon i vår säng och där är hon oftast kvar tills vi vaknar på morgonen..
Jag orkar bara inte kämpa i flera timmar medan hon skriker allt va hon kan... Mitt tålamod räcker liksom inte till det och inte skulle jag få nån som helst tid att göra nå annat heller.
Skulle vilja att hon äntligen fick ett eget rum och en annan säng, sen kanske jag skulle orka kämpa... Hoppas iaf att det kommer nya krafter!
Jag har fortfarande en snart 6-åring sovandes bredvid mig (dock i egen säng, bredvid vår) Det är ju mysigt, så tror jag att barnen känner sig trygg. Fast bara om det är OK för både barn och föräldrar. Kanske inte skulle funka om man hade flera barn!?
Det var jag som skrev den senaste kommentaren :)
Gissade nästan de.;-)
Tror oxå att de känner trygghet!
Men vart ska det sluta om jag hela tiden ändrar på "reglerna".... Hon lär sig ju att det går att ändra på mina beslut.
Det är sant, vi har ju inte tagit något sov-beslut här hemma ännu. Har varit för mycket sjukdomar för det. Men i andra beslut brukar jag tänka så här: Jag ger mig inte in i en fight som jag inte tror att jag orkar kämpa mig igenom. Så vänta med sov-beslutet tills du verkligen känner att du orkar driva det igenom helt. Jobbigt sånt där som är tålamodsprövande. Mitt tålamod har sänkts till hälften sen jag började jobba heltid :)
